Kapitel 1
Kungens mur
Kungens mur
Det var en gång för länge sedan ett kungarike som låg långt, långt borta....
...det var ett väldigt vackert rike, med underbar natur. Kullarna var täckta av barrskog, dalarnas gräs var skirt ljusgrönt och sjöarnas kristallklara vatten rann i porlande bäckar ned från de närliggande bergen. Där fanns också många fält och ängar, och på dem kunde man se tusentals tjurar och kor vandra runt utspridda över landet. Du kanske tror att de vandrade där för att Kungen älskade dem och ville ha dem nära sig, men nej! Den här Kungen var en ond kung.
Djuren fanns där bara för att göra Kungen rikare och rikare för varje år som gick. Han brukade döda korna och tjurarna när det nådde en viss ålder, bara för att kunna sälja deras kroppar till folk för att de skulle kunna äta dem. Det var en väldigt lukrativ affär och Kungen var en av de rikaste kungarna i världen.
Kungen ägde inte bara djuren för att kunna tjäna pengar på dem, han brukade gå runt bland dem varje morgon och välja ut en för att själv slå ihjäl, bara för att han tyckte om att göra det. Han var väldigt stolt över det, och han ville gärna att folket i kungariket skulle veta om vad han gjorde och att det skulle göra att de var rädda för honom.
Han hade för vana att bära en rostig krona av stål, med en korp på var sida. Korpar är kända för att symbolisera döden. På kronans framsida kunde man se en blomma. En förgätmigej. Han ville att folket skulle minnas honom för alltid.
Den här kungen hade aldrig gift sig, antingen för att han var för ond för att någon kvinna skulle kunna älska honom eller för att han var för egenkär för att kunna älska någon annan. Han levde ensam hela sitt liv i sitt slott, omgiven endast av sina tjänare och en handfull adelsmän som dyrkade honom.
Tiden gick och han började bli gammal. Situationen började bli svår. Kungen hade inga barn som kunde ärva hans kungarike, och han visste inte vad som skulle hända efter han dött. Han vände sig till en av adelsmännen och bad honom om hjälp.
Adelsmannen kom på idén att välja ett barn från byn, adoptera det och låta det ärva kungariket. Kungen tyckte att det var en bra idé, men han ville vara säker på att barnet skulle vara det ondaste i hela riket.
Adelsmannen tillbringade hela veckan med att fundera på hur de skulle välja vilket barn att ta till slottet. Han låg vaken på natten när han plötsligt kom på att han kunde fråga alla barn vad som skulle bli den första lag de beslutade om ifall de skulle bli den som fick bära kronan.
Han förklarade sin plan för kungen och de bestämde sig för att genomföra planen under vårfesten. De bad den kunglige smeden tillverka en mindre kopia av kungens krona och en spira med tjurhorn på. Den kungliga sömmerskan sydde en blodröd mantel och snickaren tillverkade en tron.
Han och Narren forslade allt detta till stortorget och bjöd in alla barn att klä ut sig till kungar och drottningar, och att sitta på tronen och högt tala om vilken deras första lag skulle vara. Hela dagen kom hundratals pojkar och flickor för att leka att de var regent för en kort stund.
Adelsmannen arrangerade evenemanget och Narren, som var stum, skrev ned den långa listan med lagar i sin skriftrulle.
De flesta lagarna var snälla, som att alla skulle vara glada eller att godis skulle delas ut varje fredag, men det fanns några onda bland dem. Narren märkte ut dem så att de skulle vara lätta att hitta efteråt. Solen gick ner, festivalen var över och Adelsmannen och Narren gav sig tillbaka till slottet, trygga i sin övertygelse att de hittat det rätta barnet. Längs vägen pekade de ut tre barn för kungen så att han kunde välja mellan dem. En pojke önskade att alla skulle vara tysta, vilket Narren ironiskt nog tyckte allra bäst om. Adelsmannens favorit var en flicka som krävde att få vara den vackraste av alla, oavsett hur det gick till.
Men Kungen valde en annan pojke, en pojke som ville bygga en mur runt kungariket för att hindra utlänningar från att komma dit för att bo. Han hatade utlänningar. Kungen var redan orolig för att riket skulle fyllas med folk från andra länder som ville dra nytta av hans rikedom. Muren skulle också vara användbar för att hindra boskapen från att rymma, något som hade börjat hända ofta på senaste tiden.
Inte nog med att att kungen kidnappade pojken och tog honom till slottet. Han bestämde sig för att bygga en sådan mur med en gång. Precis som pojken föreställde sig den. Pojken ville att muren skulle vara magisk ogenomtränglig. Ingen skulle någonsin kunna ta sig igenom eller över den. Därför tillkallades Trollkarlen. Trollkarlen sa att de behövde samla en väldigt speciell gyllene lera från en särskild sjö vid den norra gränsen och röd lera från en gruva vid den södra, och av dessa skulle han tillverka tegel.
Så de skaffade leran och brände teglet och Trollkarlen lade en besvärjelse på var och en av tegelstenarna medan han byggde muren. Han talade till dem, en efter en, och sade till dem vad muren stod för och allt om den nya lagen. I Kungens namn och från den stunden skulle tegelstenarna arbeta tillsammans för att försäkra sig om att riket var instängt.
Trollkarlen gav dem befogenheter och ordnade dem efter rang.
Tegelstenarna i botten var murens starka grund.
Mittstenarna var den taktiska styrkan, de som agerade när det behövdes.
Det centrala lagret var majorerna, det som ledde taktikstyrkan.
Det översta lagret hade ansvar för övervakningen, för de kunde se längst av alla.
Kort därefter blev Kungen sjuk och dog hastigt. Några sa att pojken förgiftat Kungen för att snabbare kunna ta hans plats. Folket började kalla honom Lille Kungen, av respekt. Eller kanske snarare av rädsla.
...det var ett väldigt vackert rike, med underbar natur. Kullarna var täckta av barrskog, dalarnas gräs var skirt ljusgrönt och sjöarnas kristallklara vatten rann i porlande bäckar ned från de närliggande bergen. Där fanns också många fält och ängar, och på dem kunde man se tusentals tjurar och kor vandra runt utspridda över landet. Du kanske tror att de vandrade där för att Kungen älskade dem och ville ha dem nära sig, men nej! Den här Kungen var en ond kung.
Djuren fanns där bara för att göra Kungen rikare och rikare för varje år som gick. Han brukade döda korna och tjurarna när det nådde en viss ålder, bara för att kunna sälja deras kroppar till folk för att de skulle kunna äta dem. Det var en väldigt lukrativ affär och Kungen var en av de rikaste kungarna i världen.
Kungen ägde inte bara djuren för att kunna tjäna pengar på dem, han brukade gå runt bland dem varje morgon och välja ut en för att själv slå ihjäl, bara för att han tyckte om att göra det. Han var väldigt stolt över det, och han ville gärna att folket i kungariket skulle veta om vad han gjorde och att det skulle göra att de var rädda för honom.
Han hade för vana att bära en rostig krona av stål, med en korp på var sida. Korpar är kända för att symbolisera döden. På kronans framsida kunde man se en blomma. En förgätmigej. Han ville att folket skulle minnas honom för alltid.
Den här kungen hade aldrig gift sig, antingen för att han var för ond för att någon kvinna skulle kunna älska honom eller för att han var för egenkär för att kunna älska någon annan. Han levde ensam hela sitt liv i sitt slott, omgiven endast av sina tjänare och en handfull adelsmän som dyrkade honom.
Tiden gick och han började bli gammal. Situationen började bli svår. Kungen hade inga barn som kunde ärva hans kungarike, och han visste inte vad som skulle hända efter han dött. Han vände sig till en av adelsmännen och bad honom om hjälp.
Adelsmannen kom på idén att välja ett barn från byn, adoptera det och låta det ärva kungariket. Kungen tyckte att det var en bra idé, men han ville vara säker på att barnet skulle vara det ondaste i hela riket.
Adelsmannen tillbringade hela veckan med att fundera på hur de skulle välja vilket barn att ta till slottet. Han låg vaken på natten när han plötsligt kom på att han kunde fråga alla barn vad som skulle bli den första lag de beslutade om ifall de skulle bli den som fick bära kronan.
Han förklarade sin plan för kungen och de bestämde sig för att genomföra planen under vårfesten. De bad den kunglige smeden tillverka en mindre kopia av kungens krona och en spira med tjurhorn på. Den kungliga sömmerskan sydde en blodröd mantel och snickaren tillverkade en tron.
Han och Narren forslade allt detta till stortorget och bjöd in alla barn att klä ut sig till kungar och drottningar, och att sitta på tronen och högt tala om vilken deras första lag skulle vara. Hela dagen kom hundratals pojkar och flickor för att leka att de var regent för en kort stund.
Adelsmannen arrangerade evenemanget och Narren, som var stum, skrev ned den långa listan med lagar i sin skriftrulle.
De flesta lagarna var snälla, som att alla skulle vara glada eller att godis skulle delas ut varje fredag, men det fanns några onda bland dem. Narren märkte ut dem så att de skulle vara lätta att hitta efteråt. Solen gick ner, festivalen var över och Adelsmannen och Narren gav sig tillbaka till slottet, trygga i sin övertygelse att de hittat det rätta barnet. Längs vägen pekade de ut tre barn för kungen så att han kunde välja mellan dem. En pojke önskade att alla skulle vara tysta, vilket Narren ironiskt nog tyckte allra bäst om. Adelsmannens favorit var en flicka som krävde att få vara den vackraste av alla, oavsett hur det gick till.
Men Kungen valde en annan pojke, en pojke som ville bygga en mur runt kungariket för att hindra utlänningar från att komma dit för att bo. Han hatade utlänningar. Kungen var redan orolig för att riket skulle fyllas med folk från andra länder som ville dra nytta av hans rikedom. Muren skulle också vara användbar för att hindra boskapen från att rymma, något som hade börjat hända ofta på senaste tiden.
Inte nog med att att kungen kidnappade pojken och tog honom till slottet. Han bestämde sig för att bygga en sådan mur med en gång. Precis som pojken föreställde sig den. Pojken ville att muren skulle vara magisk ogenomtränglig. Ingen skulle någonsin kunna ta sig igenom eller över den. Därför tillkallades Trollkarlen. Trollkarlen sa att de behövde samla en väldigt speciell gyllene lera från en särskild sjö vid den norra gränsen och röd lera från en gruva vid den södra, och av dessa skulle han tillverka tegel.
Så de skaffade leran och brände teglet och Trollkarlen lade en besvärjelse på var och en av tegelstenarna medan han byggde muren. Han talade till dem, en efter en, och sade till dem vad muren stod för och allt om den nya lagen. I Kungens namn och från den stunden skulle tegelstenarna arbeta tillsammans för att försäkra sig om att riket var instängt.
Trollkarlen gav dem befogenheter och ordnade dem efter rang.
Tegelstenarna i botten var murens starka grund.
Mittstenarna var den taktiska styrkan, de som agerade när det behövdes.
Det centrala lagret var majorerna, det som ledde taktikstyrkan.
Det översta lagret hade ansvar för övervakningen, för de kunde se längst av alla.
Kort därefter blev Kungen sjuk och dog hastigt. Några sa att pojken förgiftat Kungen för att snabbare kunna ta hans plats. Folket började kalla honom Lille Kungen, av respekt. Eller kanske snarare av rädsla.
För att läsa hela historien, klicka här....
| |||
